Mänskliga rättigheter

De mänskliga rättigheterna är främst tillämpliga i fredstid, men också under väpnade konflikter. Under väpnade konflikter, och andra situationer av allmänt nödläge, kan undantag göras från vissa mänskliga rättigheter. Det finns dock en rad rättigheter som det aldrig får göras undantag ifrån, till exempel förbudet mot tortyr och mot slaveri.

FN:S KÄRNKONVENTIONER
Förutom FN-stadgan och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har det inom FN tagits fram bindande konventioner som behandlar mänskliga rättigheter. Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter antogs båda 1966. Andra konventioner behandlar barnets rättigheter, avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor samt förbud mot tortyr och rasdiskriminering. Det finns också en konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord och en konvention om flyktingars rättsliga ställning. Sverige har ratificerat, det vill säga förbundit sig att följa, dessa konventioner. Det finns också sedan hösten 2006 två nya konventioner om mänskliga rättigheter, en om rättigheter för personer med funktionshinder och en till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.
FN:s konventioner om mänskliga rättigheter

EUROPAKONVENTIONEN (ECHR)
Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, ofta kallad enbart Europakonventionen, antogs 1950. Konventionen innebär att de länder som skriver under den förbinder sig till att respektera dess bestämmelser, bland annat rätten till liv, yttrandefrihet och förbud mot tortyr. Europakonventionen är inskriven i svensk lag sedan 1995.
Europakonventionens text

RESOLUTION 1325
När resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet antogs år 2000 av FN:s säkerhetsråd erkänndes för första gången att kvinnors fulla deltagande i konflikthantering är en fråga om internationell fred och säkerhet. Resolution 1325 var en stor seger för freds-och kvinnoorganisationer runt om i världen. Idag har civilsamhället och dess organisationer en viktig roll att spela för att se till att resolutionens löften blir verklighet. Över 60 länder har skapat nationella handlingsplaner för hur resolutionen ska implementeras, däribland Sverige (2006, 2009, 2016) och Kenya (2016). Myanmar har inte antagit någon sådan handlingsplan.
Resolution 1325

MYANMAR OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETSKONVENTIONER
Myanmar har fortfarande endast ratificerat tre av FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter. Dessa är: Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW (ej det fakultativa protokollet om enskild klagorätt), Konventionen om barnets rättigheter, CRC och Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ICESCR ratifierades 2017.
I motsats till flertalet av FN:s medlemsländer, har Myanmar inte, ratificerat någon av följande FN:s kärnkonventioner: ICCPR – Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, ICERD – Rasdiskrimineringskonventionen, CAT – Tortyrkonventionen, Flyktingkonventionen eller Konventionen mot påtvingade försvinnanden. Myanmar har inte heller antagit någon handlingsplan för Resolution 1325. De har inte ratifierat Romstadgan, ICC, vilket kan göra det svårare att ställa ansvariga till svars för de brott som har begåtts av militären mot civila Rohyingas i staten Rakhine och mot civila i staterna Kachin och Shan. Barnarbete är fortfarande utbrett i landet.
FN:s databas (Human Rights Office of the High Commissioner)

KENYA OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETSKONVENTIONER
Kenya har ratificerat de flesta av FN:s kärnkonventioner, dock ej alla.
FN:s databas (Human Rights Office of the High Commissioner)